Att ta steget och våga är inte alltid det lättaste. Det kan handla om stora saker som kan vara omvälvande i sitt liv eller så kanske det kan vara små obetydliga saker som trots det fortfarande är jättesvårt.
Just nu känns det som jag står vid ett sådant vägskäl, och jag vet inte om det är ett litet obetydligt men svårt hinder eller om det är ett omvälvande hinder. Det som skrämmer mig är att jag kan se hur jag ska ta mig över det, men just det steget, att våga, är det som är svårast.

Ibland tycker jag att livet påverkas av varje litet val du gör som exempelvis när du väljer bort den ena flingsorten för den andra eller när du väljer att stanna till på en plats där du aldrig stannar förut. De små valen kan göra att du träffar någon eller att du på något sätt är där du är idag. Men som sagt detta är något som jag tycker stämmer in ibland, och varför jag tycker det vet jag inte.

Jag hoppas att jag någon dag kan vara stark och våga ta steget och att mitt liv inte kommer se allt för hemskt ut på andra sidan, för det är nog just det jag är rädd för.

-F