Att låta dig påverka mig så mycket som du har gjort och fortfarande gör, är något jag ångrar.

Här sitter jag ensam och väntar på att du ska höra av dig, tänker på dig vid varje sms jag får, hoppas att det är från dig, även fast jag innerst inne vet att det inte är det.

 

Jag är ledsen, sårad och arg över situationen som du har lämnat mig med. Jag skulle ljuga om jag sa att allt var bra, för det har jag sagt till dig, jag har sagt att du ska göra det som känns bäst för dig för att jag inte ville stå i vägen för dina planer, och att du eventuellt skulle se mig, och vilja inkludera mig i dem. Jag har varit självisk, men det har du med, och jag vet att du inte tycker att jag har rätt att vara arg på dig, för det är inte ditt fel att detta har hänt. Men jag är arg på dig, jag är arg på min bästa vän som lämnade mig kvar med allt skit. Som inte för en sekund tänkte på hur dina val skulle påverka mig. Jag är arg för att du inte kunde se hur jag led trots att jag sa att allt var bra. Jag är arg för att du innan allt detta gjorde ett val om att du skulle lämna mig. Jag är arg för att du inte ser hur sårad jag är.

 

Jag är även arg på mig själv för att jag inte stod i vägen för dina planer och drömmar, för att jag lät dig lämna mig.

 

Jag är arg, sårad och ledsen.

 

Jag önskar att jag kunde säga att det du gör inte påverkar mig, att jag inte går sönder.. men om jag skulle göra det skulle jag ljuga. Och jag orkar inte göra det längre. Jag vill inte tänka på dig, eller prata med dig och få en klump i magen varje gång. Men det är det som händer, jag vill inte gång på gång blir lämnad kvar utan att veta vad som kommer att hända. 

 

Jag vill inte och jag orkar inte det.

 

- Frida